Dagens Nyheter – 8 december 1871, sida 2

— Ja, han var i sanning en goldat! mumlade herr de Chaufontaine. — Må Gud beskära mig en sådan död! sade herr de Collonges, som emellertid fallit på knä. Medan detta försiggick i den torftiga koja, der ödet låtit en af det sjuttonde århundradets störste krigare utandas sin sista suck, höllo Armand Louis, Magnus och herr de Saint-Paer vakt på valplatsen vid Litzen. Natten var redan långt framskriden, och Armand Louis började tro att käpten Jakobus icke skulle infinna sig. Då inträffade att Magnus, som ströfvade omkring vid bortre ändan af slätten, varseblef en man, hvilken smög sig långsamt framåt, under det han kästade oroliga blickar åt alla håll. Hans gestalt var reslig, och han höll en blottad värja i handen. — Det är han! mumlade Magnus. Och han närmade sig kaptenen, dervid låtsande som om han gick och letade bland liken. Kaptenen stannade, tog fram en pistol och betraktade under några minuter uppmärksamt denne okände, som nattetid uppehöll sig i de dödes läger. -— Eno marodör! utbrast han slutligen. Och i det han stack pistolen tillbaka på dess plats innanför bältet, sade han med hög röst: