hö — Nåväl, så må vi då genast skrida t verket! När vi nu veta, hvar konungens lik i så kunna vi gerna låta det ligga qvar en stund. Ni, min fru, må tillbringa tiden med att bedja i skuggan af -dessa träd. Ni är en qvinna; man kan se och höra er, utan att fatta några misstankar. Huru många enkor och mödrar skola icke gräta och bedja denna natt!... Ni, herr de Saint-Paer, skall lägga er i bakhåll derborta vid jordvallen, der ni kan följa allt med uppmärksamhet, utan alt sjelf bli sedd. — Ilvad ämnar du då göra? sade Armand Louis. — Vi äro på jagt. Derför skola vi ut en snara, i hvilken vi kunna hoppas att t skall falla. — Ah! jag förstår dig... Men om han inte skulle komma hit? — Om han inte skulle komma? ... Nävil, då vet ni lika visst som jag, att i hela Tysk land ej finnes en vrå, som icke Baliverne undersöka. Men var lugn, tigern har känt den ljufva blodlukten; han will se, om hans offer är riktigt dödt. — Godt, min käre Magnus. vänta bakom furuträden der till 1 tjugu dragoner skola göra vol punkter häromkring, så att irgen sig detta ställe, utan att bli bemiärk fly härifrån, utan att bli gripen. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. LE: