Dagens Nyheter – 7 december 1871, sida 1

steg. Hennes avsigte såg ut som hade det varit af marmor. Slutligen stannade Abraham Cabeliaus dotter vid en massa af lik, grupperade i alla möjliga ställningar. Jorden var här fuktig af blod och betöckt med vapen af alla möjliga slag. Margareta sökte länge bland dessa lik, af hvilka de allra flesta vo:o i hög grad vanställda. På många af dem hade tusentals hästhofyvar trampat. Plötsligt föll hon på knä, upplyftada och omslöt med sina armar ott blekt, af dödens skuggor omsväfvadt hufvud. — Här ör har! sade hon. Det låg on så djup förtviflan, en så bitter smärta i detta utrop, att Magnus vände bort hufvudet och började gråta som ett barn. Men nu resto sig Margareta åter upp, kastade tillbaka den långa svarta slöjan och utbrast med flammande ögon: — Och den man som dödat denne hjelto lefver kanske ännu! Store Gud, hvar är din rättvisa! Herr de la Guerche fattade honnes hand och sade: — Ja, min fru, den mannen lefver; men vid den aflidne konungens själ svär jag att Custaf Adolf skall bli hämnad. Magnus förde hastigt handen till ögonen och sedan han aftorkat sina tårar, sade han;