i andra kammaren insätta cen Jledadamot af konungens högsta domstol och icke heller personer, hvilka såsom förtroendeembetsmän eiler med utsigter till framtida befordran äro alltför mycket beroende af höga vederbörande. Regeringens trångbröstade beteende mot herr Adlersparre, ej mindre oklokt än det olyckliga beslutet om urtima riksdag, har betagit alla förtroendemän och expeditionschefer all sannolikhet att såsom hufvudstadens represevtanter inkomma i riksdagens andra kammare. Vi skulle också icke ens hafva upptagit nyssnämnde herrars namn, om de ej vid föregående valmöten varit ifrågasatta. Deremot eger hufvudstaden åtskilliga andra personligheter, som vi tro nu borde tagas i öfvervägande. För vår del vilja vi dock, åtminstone för närvarande, beröra endast fyra. Dessa äro grosshandlaren C. 4. Lindroth, spezelfabrikören Svanberg, bokbindaren Luswdh och smeden Hagerman, Hr Lindroths klura förstånd är kändt och erkändt af bela Börsen. Bland de uppräknade yrkesmännen är den förstnämnde ordförande, den andre v. ordförande i handtverksförevingen och den tredje ordförande i arbetarföreningen samt stadsfullmäktig. Dessa deras befattningar göra dem sjeltskrifna till kandidater vid det förestående valet, såvida Stockholm vill förstärka det för närvarande i riksdagen alltför svagt representerade näringsidkareelementet eller inrymma åt den alldeles icke direkt represevterade arbetareskaran i städerna en möjlighet att göra sina önskningar och behof kända inför det forum, der dessa icke sällan af ovetenhet förbises eller missförstås. För dagen stanna vi vid det sagda. Redan deraf att. vi nämnt fyra kandidater lärer man finna att det icke varit vår mening att redan nu förorda några vissa, utan endast att påpeka hvilka som af omständigheterna anvisas. Aulednivg torde icke uteblifva att återkomma till ämnet.