Dagens Nyheter – 6 december 1871, sida 2

siererna, tio gånger tillbakadrifaa, trängde tio gånger åter fram, och muren föll till sist. Efter det blå regemeatet kom turca till det gula. Linge dröjde det innan ryttarne kunde uträtta något mot detta. Då kastade sig Pappenheim in i den vildaste gtriden, och hans kyrassierer följde hoeom. Det gula regementet blef fullkomligt upprifvet. — Gustaf Adolf, hvar är du då? ropade Pappenheim, i det han svängde sin blodiga värja. Han varseblef en ryttare, som liknade konungen och trängde sig fram till honom. Efter en kort strid sjönk ryttaren dödligt sårad af hästen. . — Ah, det är ju inte kungen! utbrast Pappenheim föraktfullt, i det hau galopperade öfver den bosegrades lik. — Gustaf Adolf, hvar är du? ropade han ånyo. Detta förfärliga tumult kunde icke annat än Adraga sig konungens uppmärksamhet. Han hade på afstånd sett sit folk bragt i oordning, och han tyckte sig märka att hertigen af Friedland stod i begrepp att gå anfallsvis tillväga. Gustaf Adolf skyndade att begifva sig till det ställe, der hans närvaro syntes vara af behofvet. mest påkallad. Ryttaren i den röda kappan mnirmade gig Frans Albrecht och sade: