Dagens Nyheter – 6 december 1871, sida 2

made fram, och nu uppstod en kamp omkring Gustaf Adolfs lit, under hvilken det icke kom i fråga hvarken att gifva eller bogära pardon. ) Hertig Bernbard af Weimar, som blifvit tillkallad genom Armand Louis, mötte på vägon grefve Pappenheim. Hans trupper kämpade med ursinnig ifver mot österrikarne, och nu blef cen dam satt för den störtfod, som nyss förut ingenting syntes kunna hämma. Underrättelsen om konungens död hade emellertid med blixtens snabbhet spridt sig bland hela svenska armån och väckt en ofantlig förvittriag. Det var icke mera ett föltslag, det var en gigantisk duell; hvarje man som bar en lans, en värja eller ett gevär tyckte sig ha en personlig förnärmelse att hämnas; infanterister och ryttare täflade om att tillskynda de kejserlige så stor skada som möjligt. — Hämnd! ropade en hel armå, ) Redan förut ha vi nedlagt vår reservation mot det temligen legera sätt, hvarpå den liflige förtattaren här och der tillåter sig behandla historien. Emellertid kunna vi ej uraktlåta att särskildt bedja våra läsare om öfverseende med de många historiska felen uti denna skildring af slaget vid Litzoa. hvilka fel synas i icke obets dig mån ha kunnat undvikas. utan hinder för den afsedda utvecklingen at de diktade händelserna. t ex vet man, alt Papoenheim först efter ustaf Adolfs fall ankom till valplatsen, och vidare att den tappre generalen genast vid för: sta sammanstötningen med tenden blef dödligt särad. ilvad detaljerna vid Gustaf Adolfs död angår, torde de för enhvar af våra läsare vara alltför väl bekanta, för att en erinring om dem här skulle bohörya göras: Ne tv