mande föredrag ytterligare utveckla sit ämne. Vädertlekstelegrammet från ob. servatorium i Paris af gårdagens dato lyder Barometern har kastigt stigit och vinden är frisk NO. vid Englands kuster och i Nordsjön. Sällskapet Par Bricol firade i går afton sin högtidsdag på sedvanligt sätt å Stora börssalen, BHällskapets andra pris utdelades dervid till den förut såsom lycklig poet och pristagare inom gillskapet bekanta hr J. Johanson för ett inlemnadt förslag till högtidstal. Harpspetaren Adolf Sjöden. Om denna utmärkta virtuos, som för närvarande vistas i Stockholm, har CÖstgöta CorrespondentenX i ett enskildt bref mottagit åtskilliga underrättelser, hvaraf vi meddela följande: Vi ba na inom hans egen familjekrets haft tillfälle att göra bekantskap med hr Sjödåns öfverlägsna talang som harpspelare. En skaldmua på Madeira har i följande vackra vers, som vi på originalspråket taga oss friheten anföra, lika varmt som sannt återgifvit tonarten och karakteren i hans harpspel. Te voilå bien Sjöden, repandant Vharmonie, Nous faisant ecouter ta harpe aux sons charmants, Lwaissant nos cocurs mus. notre oreille blouie Par ces divins accords, si doux, si ravissants. Ces airs målodieux dont ton ame sinspire, Qui traduisent souvent un hymne solemnelle, Cette harpe magique ou la douleur soupire. Dont le son argentan nous fait rever le ciel. Ytterligare taga vi oss friheten att bland de många recensioner, som varit införda i utländska tidningar rörande Sjödåns konserter, återgifva följande utdrag ur Brigthon Hera!d i svensk öfversättning: Den 26 november 18:09. Vi ha hört flere af vår tids harpspelsre, ifrån Bocsa till Apthomas, och utan att i ringaste mån vilja nedsätta eller misskänna deras talarger, anse vi, med undantag måhända af Parish allvars, herr Sjöden öfver träfta dem. Hans harpspel skiljer sig så mycket från de flestes, xtt man knappast emellan honom och dem tyckes kunna uppställa en jemförelse. Boesa var en mistare 1 att framkalla briljanta effekter och en mängd konstiga löpningar. Han var en trollkarl på sin harpa Parish Allvars banade s.g en cgen väg och genom sin förvånande skicklighet att behandla sitt instrument framkallade han toner — storartade och allvarliga, af hvilka barpan sällan är mäktig a Herr Sjöden, fri från allt etiecktsökeri, gör dock efrekt genom det renaste och mest genuina harp spel. vi någorsin hört, bärledande sig från tonernas renhet, cn fin, sällsynt smak samt känsla och medfödd poesi Dessa egenskaper, parade med ett säkert öra, en fullkomlig teknisk färdighet och den konst, svm är nödvändig för en harpspelare, gifva åt berr Sjödåns musik en karakter, som skiljer sig från de vanliga artisternas på detta Instrument, Dessa furenade egenskaper utmärkte alla de musikstycken, han uttörde. men särdeles ett andante af Beethoven, fulit af den innerligaste patos, Mendelssohns Säånger utan orda sumt en komposition uf Bach, öfverilyttad till barpa af Sjöden. kn fuga på harpa är ju nästan en paradox? Men herr Sjoden bevisade motsatsen på ett sådant sätt, att publiken begärde stycket da capo. Dercfter spelade han en liten perla -Ave Maria af Accaditte, mer an 300 är gammal j Utrymmet hindrar oss från att anföra denna recension in extenso, men vi kunna ej uraktlåta att omtala en egen tillfällighet vid denna konsert, 1 sitt program hade Sjödn aonnonserat en större sonat af harpspelarep Krumpboltz, den störste virtuosen uuder sistlidne ärhundrade på detta instrument. Han hade ofta spelat vid Ludvig XVI:s bof, hvilket Sjöden nämt i en not till programmet, Händelsen fogade det så, att Krumpholiz bara och barnbarn bevistade konserten. Virtuosens dotter, som blifvit under revolutionens stormiga dagar upptagen som fosterbarn af Bourbonska familjen, til bringade sista åren af sitt lif i England. Eu af hennes afkomliogar hade yctrat till tidningens referent: Ack, detta har jag ej hört sedan min moder spelade det. Bland de melodiösa musikstycken, med