Dagens Nyheter – 4 december 1871, sida 2

begagnade då tillfället och genomborrade blixtsnabbt hans arm. Bairarens hand öppnade sig, och hans vapen nedföll på bron. Herr de la Guerche stod just i begrepp att fatta det, då Johan vw. Werht hastigt fick tag deri och kastade det i floden, sägande: — Må denna värja, som svikit mig, försvinna, och på samma gång också rosetten! I samma ögonblick störtade sig Armand Louis i strömmåen och försvann bland böljorna. Efter förloppet af några sekunder visade han sig åter på vattenytan, och han höll då värjan i ena handen, under det att han med den andra samm mot stranden. HSnart hade han uppnått denne och steg i land. Johan v. Werth, som var blek af raseri, omfattade hårdt sin sårade arm. — Ni är fri, herr baron, gade Armand Louis. Härpå svingade han sig upp i sadeln och red bort, lemnande Johan v. Werth åt sitt öde. Hans vänner följde honom. Under det de i hastig fart tillryggalade vägen till svenska lägret, tryckte Armand Louis gång efter annan den våta rosetten till sitt bröst, sägande helt förtjust: — Gode Gud, jag tackar dig! Nu är Adrienune min. Då herr de la Guerche och Renaud kommo till Gustaf Adolfs läger, hado Arneld Brahe