Dagens Nyheter – 4 december 1871, sida 1

ps VORE JTI EE SIG SER OST SSER4 ahde, höjde på axlarne och sade: Var lugn, jag skall dö inför verldens ögon. — När fängelsedirek tören yttrade att han också hyst tvifvel, gick Ros sel till bordet, tog upp en glasbit som hade blif vit qvarlemnad när en ny ruta satts in och sade Den bär hade ju varit tillräcklig om jag velat tags lifvet af mig. Hvarpå han lade glasbiten i papper och räckte den ät direktören. Rossels, Ferr6s och Bourgeois? arkebusering. Versailles den 28 nov. Kl. 7,20 i morse blefvo desse lifdömde arkebuserade på Satory fältet. RBossel och Ferrå hade sofvit lugnt hela natten. MHvarken fångvaktarne eller själasörjarne hade gifvit dem någon anledning att ana hurudant deras uppvaknande skulle blifva. Kl. 4 på morgonen kom abb6 Follet till fängelset och gick med direktören in i Ferrös cell.) Så fort han fick sc abbåen utropade han: Jaså, det blir i dag! Direktören lemnade dem länge ensamma och själasörjaren hade ett längre samtal med fången, 11. 5 på morgonen fördes af en piket linieiofanteri och gensdarmer sergeanten Bourgeois vid 45 linieregementet till fängelset. Benådningskommissionen hade afslagit hans nådeansökan på samma gång som Rossels och Ferr6s. Fängelsedirektören inqvarterade honom i en cell, der abbå Follet, efter att ha lemnat Ferr6, snart infann sig. Bourgeois visade sig mer ångerfull och begärde få läsa syndabekännelsen ; sedan den andlige afslutat med honom bad han direktören om mat. Han fick det, åt med god aptit och tände lugnt sin pipa samt rskte den intill affärden. — Abbå Follet gick ömsom in till Ferrå och Bourgeois i deras ceiler för att styrka dem och uppmana dem att dö med ståndaktighet. Det var icke nödigt, ty de voro i alla fall fast beslutna dertill. Ferrå samtalade länge med prestmannen, Han begärde få skrifva flera bref; det tilläts honom, och han lemnade direktören ett bref till sin syster, i hvilket han sade henne sitt sista farväl och yttrade sin sista vilja, samt ett till krigsministern. Derefter drack han kaffe, rökte litet och tackade såväl abbå Follet som fängelsedirektören — den senare för allt hvad han gjort till förmildrande af fångenskapens obehag. Särskilt tackade han hos nom för det han fått se sin syster. Slutligen bad han att de cigarrer som återstodo af dem, hans syster haft med sig, måtte gifvas åt fängknektarne. Rossel var lugn och stilla i sin cell då hans advokät Albert Jolly och pastor Passa inträdde kl. half 6, åtföljde af direktören. De samtalade ungefär en halftimme, hvarunder äfven abbå Follet kom in. Rossel tog honom i famn med den största vänlighet och tackade alla tre för att de genom sina uppmiärksamheter hade mildrat qvalen af det länga uppskofvet med domens verkställande. Derefter omfam nade och kysste hau (på begge kinderna, enligt den franska seden) alla de fyra besökande. I det han sålunda tog ufsked af fängelsedirektören sade han: var så god, hr direktör, och gif äfven en omfamning från mig åt er lilla snälla gosse som ni hade godheten föra med er till mig en dag och som en stund förströdde mig i min sorgliga ensamhet. De lifdömde skredo nu till att lägga sista handen vid sin toalett. Rossel tog på sig öfverrocken. Han var för öfrigt klädd i kavaj, byxor och väst af grått kläde och bar på hufvudet en liten rund hatt. Sergeanten bar sin uniform samt öfverrock. Ferrå hade mörka kläder och svart hög hatt. KJ. 6 kom majoren i generalstaben de Crny ill fängelset och qvitterade i fångrullan de renne fångarne samt utgick med dem ur fän: s) Ferrg var dömd, bland annat, för att han gifit befallning om nedskjutande af de säsom giöBan fängslade personer, hvaribland erkebiskopen f Paris NL ONSNOEENerNONNENme