Dagens Nyheter – 4 december 1871, sida 1

Rossel har i dessa sista dagar sysselsatt sig med att läsa Richelieu, de Nouilles, Carl XII af Gustave Aldersfeld. Calvin, som sätter honom i entusiasm, och Corneille, som är hans favoritförfattare; vidure Trettioåriga kriget af Schiller, på tyska. Tenny sonR poemer på engelska samt en gammal bönbok från Cevennerna. hvilken under krigstjensten blifvit delvis uprbränd, så att han nu förvarar den i en tränsk -Hans sista arbete har varit en komparativ afhandling om armterna i våra dagar och på marskalk Villars tid. Han har gjort sitt testamente och åt särskilda personer förärat sina anteckningar och skrifter, det vill säga hela sitt arbetsamma och tillbakadragna lif — ty Rossel lefde alltid långt skild från nöjenas verld. Man har mycket frågat ho-om om driffjedrarno till hans fel (ty han erkänner att han felat), och han har framhärdat i att säga att våra motgångar, våra högste befilhafvares oskicklighet och det brinnande begäret att återställa våra vapens glans hade kastat honom in i rörelser som han beklagar och hvilka han ej förmådde beherrska när han upptäckte huru han misstagit sig. Anda till i går (söndagen) fruktade man att han skulle söka genom sjelfmord undandraga sig afrä tningen Pastor Passa erinrade honom af denna arledning om ett yttrande som tillskrifves Napoleon: att taga lifvet af mig vore att sluta som en förälskad perukmakaret — Rossel smålc il