Dagens Nyheter – 2 december 1871, sida 3

Hvadi jehanda nyheter, Flaruledes m: ker få sig ett mnemmn, Vi sågo nyligen uti en skånsk tidning en historia, om huru en bondeson, som studerade i Luod, fann för godt att taga sig namn efter den församling, i hvilken han blifvit född hit till verlden, och af denna anledning lät kalla sig Tremulander, eftersom hans födelsebygd hette Skälfva. För den, som icke läst latin och vet att ordet tremulare betyder skälfva, darra, torde likväl dena uamnhärledning blifva temligen obegriplig. Deremot finnes från Upland en namuhistoria, som säkerligen kan roa litgt hvar. I en församling derstädes fanns nemligen för några tiotal år sedan en gammal komminister, som hette Wreteblad. Gubben, en originel ordlekare af gamla stammen, öfverraskades en dag af en skrifvelse från en person, som i de mest smickrande ordalag uttalade sin djupa högaktniog för honom samt slutade med en anhållan att få upptaga hans namn. Gubben svarade med gammaldags höfvisk artigbet; men då han alls icke förmådde sjelf förklara anledningen till den obekante brefskrifvarens djupa högaktuing för honom, och man dessutom borde bemöda sig att så vidt möjligt vore undvika namnförvexlingar, som kunna lada till mycket trassel här i verlden, föreslog han i stället för pamnet Wreteblad ott annat, nära likoaude, nemligen Täppelöf. — huruvida den namnsökande nöjde sig härmed, förmiler ej historien, ÖQrd och Inga visor. I Trelleborgs Tidnivgs anoonsafdolning pågår en polemik emellan en f. d. och en ordinarie polisbetjent i den goda staden. Fördettipgen hade åtskilligt att prata om den ordinnries beteende vid bortlottning af ett fickur för omkring 8 år sedan. Detta har föranledt den sevare till sjelfförsvar, och dervid ratas intet vapen. Så beskyller han sin motståndare för fylleri och oljud, talar om nätter, tillbragta å polisvaktkontor och mörk cell, samt slutar med uttalande af det glada hopp, att han inom kort skall få förpassa sin fordna kamrat till Malmö citadell. Det är polemik som heter duga! i Uniform efråga. Kan du säga mej, hvårföre de rrikiska ulanerna begagna tvåfärgado knappar i sin uniform? frågade en skämtare någon häromdagen. Hm ... låt se ... hm... — mumlade den tillfrågade, funderande på om ej härunder kunde dölja sig någon sida af militäirfrågan — nej ...hm ... det kan jag verkligen inte. — Hå kors, för att knäppa igen uviformen med, naturligt-, vis! blef det retsamma svaret. Under den froda tiden, då hrr handlande brukade gitva sina kunder julgåfvor, fick eu handlande från en skri dare mottaga förjande naivt oförs! da. reqvi Vad T B. ämnar gitva mig till julklapp får undertockn: nemna om Härr B vill lemna mig på min begäran — En glasflaska om ett halfstopp rymd och den ifyld med vad Härr B finner bäst passande — å ett par fotglas, nogt schangtila om En jungfrus rymd — å En Caffeqvarn — å 3 par thekoppar något schavgtila — å ett par större Drikxglas —å ett par något schangtila sockerskålar — å ett par schangtila gräddsnäckor — om Härr B har några tobakspipor får jag be att få en tobakspipa något schangtil — å en abe bok Som jag vili Ge till ett barn. Snickartorpet den 10 december 18— G. A. E.