Dragonerna lomnade efter sig en. mur, som det fiendtliga kavalleriet. icke kunde. öfverstiga, men Johan v. Werth, som fruktade att hugenotternaskulle undkomma, likasom det lyckats denv så många gånger förut, sände, så snart det blifvit: natt, några beslutsamma män framemot, stenröset. Sedan dragonerna stigit till häst och med minsta möjliga buller. anträdt färden genom passet, gjorde Armard Louis. ett tecken åt Renaud, Carquefou och Magnus. Alla fyra återvände till det ställe, der striden förts, och gömde sig, då de märkte att ett nytt anfall förbereddes. s En liten stund derefter sågo de några mörka skuggor röra sig i passet. och nalkas deras gömställe. — Ge fyr! ropade herr de la Guerche plötsligt. Fyra skott aflossades, fyra skuggor försvunno,. och de anfallande drogo sig tillbaka. — De äro qvar ännu, tänkte Johan vy. Werth. Utan att förlora en minut, svingade sig Armand Louis upp i sadeln och, åtföljd af Renaud, Magnus och GCarquefou, red han i sporrsträck ät det håll, dit herr de Volras och herr de Collonges jemte de öfriga! dragonerna förut begifvit sig. Carquefou kände, på sin kropp med händerna och sade derefter till Magnus: — Tror du, att jag ännu lefver?