-— 042 — Armand Louis förde handen till värjfästet, sägande: — Det fattas någonting här. — En rosett kanske? — Ja, som du säger. — Och du har för afsigt att söka den, der den finnes? Armand Louis gjorde en jakande åtbörd. — Det är en galenskap; men jag följer i alla fall naturligtvis med dig, återtog Renaud. — Och nu icke ett ord vidare, sade herr de la Guerche; fyra ögon äro fästade på oss, fyra vackra ögon, som läsa i våra hjertan. LXX. En tiger i fällan. En timme sednare och under det fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan, åtföljda af en stark eskort, färdades till Gustaf Adolfs läger, företogo sig fyra väl beväpnade män att följa Johan v. Werth. En hvar, som mötte Armand Louis, Renaud, Magnus och Carquefou, måste ovilkorligen taga dem för fyra af general Wallensteins lifgardister. De buro nemligen detta regementes uniform och vapen. Magnus hade sörjt för att förklädnaden var fullständig; och de redo dristigt fram mot det fendtliga lägret. Det dröjde icke länge, förrän de sammanträffade med kejserligo kunskapare, för hvilka