-— bä — ss — Doeruppe ha vi nu Johan vy. Werth, sade Carquefou. — Äfven från denna sida nalkas en trupp; om den är fiendtlig eller icke, kunna vi ej veta, yttrade Magnus. — Hvart man än vänder sig, måste man då slåss, utbrast Carquefou. IIvad det ändå är trefligt att resa i Tyskland! Herr de Saint-Paer närmade sig herr de Ia Guerche och sade: — Våra hästar kunna icke springa längre; bakom dessa träd ser jag en å; der skola vi troligen finna döden. Armand -Louis blickade upp mot berget. — Johan v. Werth kan endast ha ett fåtal ryttare med sig, och faran kommer således icke från det hållet, sade han. Låtom: oss derför möta denna sqvadron, som nalkas från andra sidan, och sedan med värjan i hand eröfra hästar att fortsätta resan med. Dragonerna slöto sig närmare intill hvarandra. Af herr de la Guerches min och rörelser hade de förstått, hvad som väntade dem. En rysning genomfor den modiga skaran, och alla beredde sig till att stupa i deuna sista kamp. Iogen tänkte på att komma med lifvet från affären. Då de närmade sig den af herr de BaintPaer omtalade ån, skingrades dammolnet för ett ögonblick af en starkare vindstöt, och man säg hästar, män, fanor och vapen.