En tragedt ur verkliga Hifvet. Ogifta Charlotta Norlin från Göransbo, Fläckebo socken, Westmanlands län, omkring 24 år gammal, vistados med undantag af 1 3 2 år, då hon innehade tjenst som piga, hemma hos sio fader och styfmoder, numera aflidne fjerdingsmannen Norlin och dess ännu lefvande hustru. Mellan föräldrarne sinsemellan såväl som mellan dessa och dottern rådde städse ett i alla afseenden godt förhållande. Charlotta hade alltifrån barndomen en god helsa, hennes karakter var öppen och frimodig, hvarjemte hon var begåfvad med klart och redigt förstånd och hade åtnojutit efter ortevs sed god folkskolekunskap. Mothennes uppförande syntes intet vara att anmärka. Visserligen spred sig två särskilda gånger ett rykte, att Charlotta skulle befinna sig i välsignadt tillstånd; men emedan hon, derom vänligen tillspörd af modren, bestämdt förnekade sanningsenligheten af detta rykte, under beklagande af menniskors benägenhet att svärta oskulden samt synbarligen förargad öfver det gemena förtalet, antogs äfven ryktet sakna grund, desto hellre som hon på ett ganska sinnrikt sätt visste att föra äfven modren bakom ljuset i afseende på sitt tillstånd. Efter någon tids förlopp började dock Charlotta visa sig alltmera tankspridd och dyster, hennes appförande röjde en viss räddsla, Hennes utseendo en oförklarlig svårmodighet. Allt tydde derpå, att ett förskräckligt lidande arbetade i. hennes inre. Som hon hade sin sängplats i rummet nästintill föräldrarnes sofrum, till hvilket dörren under nätterna vanligtvis stod öppen, märkte desse huru Charlotta under mer än en månads tid hvarje natt, än bittert gråtande kastade sig af och an i sängen, än gick fram och åter i rummet. Slutligen blefvo samvetsqvalen henne öfvermäktiga. En natt rusade hon in till sin moder och, under förklaripg att hon af fruktan icke längre vågade ligga ensam, bad denna lägga sig invid benne, hvilket ock skedde. Efter det modern kärleksfullt och vänligt bedt sin styfdotter att omtala anledningen till denna oro och fruktan, berättade nu Charlotta under den djupaste förtviflan, att hon alltsedan flera år tillbaka stått i brottslig förbindelse med en hos föräldrarne tjenande dräng; att hon två gånger varit hafvande; att hon försökt åtskilliga medel till fostrets fördrifvande, hvilket också slutligen lyckats. Derjemte påstod hon, att hon alltsedan dessa brott tyckt sig vara förföljd än af gråtand2 barn, än af varelser med det mest ohyggliga utseende; att hon ofta, synnerligast nattetid, sett -afgrunden öppen framför. sig, -samt-att hon nu hade densamma så tydlig, att det förundrade henne, det modern ej hade samma iakttagelse. Efter någon tids förlopp nödgades den olyckliga, hvilken lät sig trösta hvarken af föräldrar, anhörige eller församlingens pastor, af mattighet intaga sängen; och förklarade hon nu, att-som det i följd afden ständiga vaksam