Dagens Nyheter – 29 november 1871, sida 2

Asa räddat soldater, som tjona under don gevenska fanan. Måtte mina söners ben förlåta mig det. Och nu farväl! Han fattade fröken de HSouvignys hand, kyssto den vördnadsfullt och begaf sig derefter åter ut i träsker. Efter förloppet af on minut var han försvunnen i nattens mörkef. Armand Louis trädde fram till Adrienne. — Er godhet, sade han, har uträttat mera för vår räddning än all vår tapperhet. Och han red direkte in på den gångstig, som Asa hade anvisat honom. När solen gick upp, befunno de sig vid atenkorset, hvarom skogvaktaren hade talat. Så långt ögat kunde nå, såg man hvarkon ryttare oller fotfolk. -— Mina herrar, yttrade herr de Collonges i glädtig ton, vi befinna oss i nästan samma belägenhet som Ulysses, då han räddat sig ur Polyfemos håla. Låtom oss galoppera en stund, för att bli varmare. Under det att dragonerna gålunda färdades norrut, gaf Johan v. Werth sina artillerister order att fortsätta skjutningen, som qvällen förut blifvit afbruten. Under natten hade hans folk förskansat sig ypperligt; do väntade nu att protestanterea skulle anfalla dem. Förvånad öfver att icke se eller höra något, som antydde ätt ett återupptagande af striden förestod, läv Johan v. Werth en liton trupp företaga en rokognosco