Dagens Nyheter – 29 november 1871, sida 1

sed dessa ord trädde Asa beslutsamt ut i träsket; vattnet stänkte om hans fötter. Ronaud fattade honom plötsligt 1 armen. — För Guds skull, ni är väl ingen förrädare? sade han. Asa sträckte ut handen mot Adrienne och ropade: — Hon har räddat mitt barn, och ni frågar om jag vill förråda henne! Han fortsatte sin vaudring; Adricnno följde raskt eftor honom, och gnart befann sig hela truppen ute i träsket. HNist af alla red herr de la Gauercho. Nattens tystnad afbröts blott då och då af de kejserliga skildtvakternas rop, när de aflöste hvarandra. Hugenotterns skrodo långsamt framåt, den eue tätt efter den andre, och enhvar trädande i sin närmaste föregångares fotspår. Ingen gade ett ord. Hästarne nedsjönko stundom i dyn inda öfver knäna, men då jorden sålunda syntes försvinna under deras fötter, träffade de alltid i nästa ögonblick åter fast mark. Ibland stannade Asa och såg sig tveksam omkring. Han kastade då en forskande blick öfver träskets stillastående vatten, sökande cfter de gamla märken, gom betecknade hvar vägen framgick, och när han återfunnit dessa, såg han med ett uttryck af den innerligaste glädje på fröken de Souvigpy. Denna långsamma fird räckte inemot två DE BEGE FRANSMÄNNEN. Bö