Dagens Nyheter – 28 november 1871, sida 1

stund fram och tillbaka utefter stranden och stannade slutligen vid ett åldrigt pilträd, säigande: — Här är det. Han vände sig till herr de la Guorche, pekade utåt träsket, hvars yta här och der var betickt med allehanda vattenväxter, och yttrade: — Här ligger nu vägen vill räddning framför er. Jug går först, de två unga damerna ekola följa omedelbart efter mig, och sedau kunna männen komma. — Jag skall vara den siste i tåget, sade herr de la Guerche. — En hvar må noga tillse, att hans häst går i mina fotspår, återtog Åsa. Om en enda at er aflägsnar sig aldrig så litet från den väg, som jag följer, skall han störta i en afgrund. Vägen är mycket smal, så att blott en och en i sender kan komma fram derpå. Hållen ögon och öron öppna. Jag skall göra allt hvad försigtighet och en god vilja kunna uträtta. Det öfriga står i Guds band. — Men skola icke dessa facklor röja oss? sade herr de Collonges. — Se alla deesa irrbloss, som sväfva öfver träsket. Huru många qvinnor ha icke gjort korstecknet, när do sett dem om nätterna? Pro ni att våra fackelbirsre skola i nämnvärd mån Öka dessa kringflackande lyktgubbars antal?