Dagens Nyheter – 27 november 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter Vid spelbordet, En herre, som var mycket begifven på kortspel, hvilket är både vanligt och comme-il-faut, var fullt ut lika begifven på att kika i sina motspelares kort, hvilket åter är mindre vanligt och alls icke comme-il taut. Nu begaf det sig, att han en afton deltog i ett vira parti, tillsammans med en lika skarpsynt som sarkastisk spelare, den der genast upptäckte sin medspelares lilla ovana, Ilan lät honom emellertid ostörd hällas en stund; vår man kikade på vanligt käckt manår och tog hem det ena spelet efter det andra. Slutligen hade ban sagt vira i högsta färg (ruter), satt sjelf med två ess och hela ratersviten, undantagande kungen och femman, öfvertygade siz gevom en hastig sidoblick om att grannen till venster — den sarkastiske hade kungen solo, ansåg han derföre segern vunnen, då han sjelf satti utspel, och trumfade följaktligen oförfiradt på med sitt rater-ess. Men, o vel! Istället för den efterlängtade kungen sväfvade femman helt näpet per på esset, och då den olycklige spelaren, ofrivilligt och helt häpen, utbrast: Hvad pocker, har kerra ruterfemman? möttes han af det artiga, men mördande svaret: Ja, sir herin, jag har för princip att alltid sätta rauterfemman bland klöfverna! Ett 40 års studenutminne, Tacka vill jag flickorna i gamla dagar! Så mins jag, till exempel, en smålandsfröken, hvars bekantskap jag gjorde hos studeranden Arendahls föräldrar under en julhelg, som jag tillbragte hos dem under min studenttid. Ibland andra nöjen, som der tillställdes, var äfven en bal, till hvilken bjudningar utsönde: på öfver en mils omkrets; flera af grannarne bodde nemligen så långt borta, och ibland dessa äfven en fattig fröken, som tillika med sin mor bebodde ett litet enstaka beläget ställe, der hon försörjde dem båda medatt tillverka drillsoch lärftis-väfnader. Ulla. X., sä var hennes uvamn, kunde vara omkring 20 år, var frisk och rask, liflig och glad, och således road af att bevista balen; men som hon icke utan många svärigheter kunde anskaffa equipage, nedlade hon sin balkostym i ett knyte och gick med gladt mod, klädd i sina hvardags kläder, den långa vägen alldeles ensam. Hon framkom något före de öfriga gästerna, klädde om sig i ett gästrum och deltog sedan i balen lifligt och gladt ända till dager. Gösta Arendahl blet till den grad förtjust i.denna smålandsfröken, att han icke allenast sjelf skjutsade för henne, då hon återvände till sitt hem, utan äfven friade till henne under resan och fick ja. (W. T.) Balkonversation, På en 2dal härom dagen i Livköpiog sökte en förälskad ungersven att bakom mammas rygg trycka handen på sin flamma, hvilket dock icke lyckades bättre än att modren varseblef det. — Ni bör veta, min herre, utbrast hon, helt förtörnad, att hvem som helst icke får ta sig frihet att så der trycka, min dotters händer. — Jag hade dock trott, att intet ondt skulle finnas deruti, eftersom vi ha tryckfrihet här i landet, svarade ynglingen. Visserligen, återtog mamma, men då vet vi väl också att em tryckfribeten missbrukas, så eger man rättighet att anställa — tryckfrihetsåtal. Stygat tryckfel, I Hudiksvalls-Posten för i lördags läses följande rättelse: I förra numret förekom, angående t. bonden Erik Persson ifrån Mekrassla, att han blifvit dömd till böter för olofligt begående af UU. H. Nattvard, hvilket rättas-till 2:dra resan oloflig bränvinsuts!