Dagens Nyheter – 27 november 1871, sida 2

samma varseblef Armand Louis, drog han sig åter skyndsamt tillbaka. — Nå, hvad nytt? frågade Adrienne herr de la Guerche. : — Jag tror att fienden tröttnar och beslutar sig för att retirera, svarade herr da la Guerche, som hade tagit på sig en lugn min och ännu icke ville tillstå hvad han fruktade. Han satte sig vid Adriennes sida och samtalads sakta med henne. Armand Louis smålog och språkade, alldeles som om do befunnit sig i allt lugn på GrandsFortelle, men vid minsta ljud utifrån, sträckte han fram ena örat och lyssnade, emedan han befarade en öfverrumpliag. — Huru myckon oro och huru stora bekymmer har jag ej beredt er, min vän! sado Adrienne, som märkte en af de spojands blickar, han då och då kastade ut genom fönstret. Och då han förblof tyst såsom en person den der lyssnar, återtog hon lifligt: — Ni döljer något för mig! — Gud styrer våra öden, svarada herr de la Guaerche, i det han spratt till. I morgon vidtaga vi kanske en afgörande åtgird; men till dess kan ni vara lugn. Natten gick till ända, utan att något försök till öfverrumpling gjordes, och solen steg herrlig och strälande upp öfver horisonten. Do kejserlige tycktes icko ha på något sätt förändrat sina positioner; men man såg ett