Dagens Nyheter – 27 november 1871, sida 2

Hvad kan stater göra i arbhbetarefrägan? Amanuensen Eichhorn hade gjort denna fråga till föremål för den populära föreläsning, den andra i ordningen, som han i går kl. half 2—half 3 e. m. höll å Mindre teatero. Efter några inledande betraktelser öfver den oro, som lik en sjudaude lavaström arbetar under det moderna samhällets leende yta och här och der bryter varnande fram i mindre, men dock betydelsefulla eruptioner, sökte talaren visa att denna oro endast uppkommit genom kapitalets förhålJande till arbetet, hvilket senare nu, mer än förr, gör sig gällande gentemot de föråldrade fördomar, som de tongifvande isamhället ännu söka uppehålla. Den så kallade arbetarefrågan är sålunda, enligt talarens förmenande, uteslutande af ckonomisk art. Utgående från denna synpunkt, erinrade talaren om filosofiens definition af statens begrepp : att den har till uppgift att förverkliga rätten i verlden, eller, med audra ord, ait öfvervaka det hvarje individ har sin rätt till fri verksamhet oförkränkt, utan att någon förtryckes. Det är genom ett fullkomligt förbiscende af denna sanning som socialisterna predika sina läror. Den sociala staten, sådan som mönstret för densamma blifvit framstäldt i teorin, drifver sjelf allindustriel verksamhet, med upphäfvande af det privata kapitalet och således äfven med upphifvande af den förnimsta faktorn, det starkaste drifhbjulet for all sund verksamhet: känslan af det egna ansvaret och af den egna nyttan. Då staten ej har någon annan uppgift gentemot individerna än dea pyss nämuda, måste frågan sålunda behandlas från individernas ståndpunkt. Här möter emellertid on af statens största skyldigheter, den att lemna un: dervisning och derigenom bereda hvarje individ möjligheten att utveckla all sin fysiska och andliga kraft. Talaren kom härvid in på kapitlet om de läroanstalter, som blifvit inrättade för höjande af industrien, omnämnde i förbigående hvad Tyskland i detta afscende gjort, men uppehöll sig mera vid Englands ansträngvingar i detta fall, hvilka också burit sådan frukt, att detta lands industri sedan 1851, då verldsexpositionen i London egde rum, höjt sig i jemabredd med andra länders, äfven i de grenar, hvari det vid nämnda ex position visade sig betydligt underlägset. Särskildt prisade talaren den högskola, som i South Kensington (London) blifvit, i förening med det rikhaltigaste museum på jorden, inrättad för undervisning i iämnen, tillhörande konstindustrien. Talaren lemnade härefter en kort öfrersigt af hvad svenska staten gjort för att på undervisningens väg komma industrien till hjelp, eriorade om våra tekniska skolor, anställde en liten jemförelse först mellan statens uppoffringar för den högre och den läg? ec undervisningen och sedan mellan totalbeloppet för undervisningens alla grenar och de stora summor, som uppslukas af fångvården och försvarsväsendet. Sedaan han, med anförande af åtskilliga siffror om den inhemska industriens årliga tillverkningsbelopp, betonat vigten för ett lands ekonomi af att dess industri blomstrar, återkom han till den stora roll, som undervisningen just härvid fått sig anvisad, och betecknade undervisningens befrämjande säsom ett det produktivaste ändamål, hvartill staten kan använda sina tillgångar. Naturligtvis kunde det icke vara förelisarens afsigt att under en timmes tid utreda den fråga, som under åratal sysselsatt samtidens störste tänkare, utan att någon lösning eller ens utredning ännu kunnat påfinnas. I den sammanfattning af frägan, som talaren framställde, kunde raan icke heller undgå att finnna ofullständighet eller ett förbigående af många vigtiga förhållanden, som dermed sammanhänga och hvilka, då man vill tränga på djupet af frågan, icke kunna förbises. En bedröflig statistik. Under ett i lördags, å rådhusrättens 6:te afdelning förekommande mål, avhängigjordt mot en pantlånare för belånande af gods, som till detektiva poliser anmälts ha blifvit stulet, upplyste t. f. stadsfiskalen Cederborg i ett skriftligt anförande, att endast under tre års lopp (räknadt till juni 1870) blifvit hos pantlånarne i Stockholm anhållna 1,626 stulna och hos pantlånarne sedermera belånade effekter, samt att det belopp, hvarför dessa effekter blifvit af pantlånarne å assistansen belånade, med omkring 23,000 rdr öfverstigit den lånesumma dessa berrar för samma effekter utgifvit till tjufvarne. Wasa olomsomnmtarskafreaa2 härstides