Rn RU — Vid hofven i Minchen och Wien väntar en lysande ställning de två damerna. — Och detta kallar ni vilkor, som kunna med heder antagas? Att sälja do stackars damerna! utbrast herr de Collonges. — Bravo! sade Renaud och tryckte hans hand. Blodet hade stigit Renaud till hufvudet; han var uppretad och ville svara parlamentären, men herr de la Guerche hejdade honom genom en åtbörd, hvarpå han sjelf vände sig till den baierske officeren och sade: — Behagar ni vänta härutanför en stund, medan vi rådslå med hvarandra; inom en fjerdedels timme skall ni ha vårt svar. — Rådslå? utbrast herr de BSaint-Paer, så snart dragonerna blifvit ensamma. Rådslål!... Hvad i all verlden skola vi rådslå om? — Jo, vi måste träffa en öfverenskommelse, emedan här är fråga om en sak, som rör mig och herr de Chaufontaine personligen. Jag skulle anse mig vanhedrad, om jag ej på förhand underrättade er om följderna af det beslut, som ert ädelmod synes mena er att utan allt betänkande fatta. I detta afseende äro herr de Chaufontaine och jag fullkomligt ense. — Naturligtvis, sade Renaud. — Vi äro från alla sidor innestängda, och den styrka, som omringat oss, är särdeles betydlig, återtog Armand Louis. För hvarje timme gom går drager fienden nya förstärkningar till sig, under det att våra leder bli