— Rådplägningen är slutad, min herre. Jag lofvade er svar inom en fjerdedels timme, och nu skall ni få det. Säg Johan v. Werth, att vi vilja kämpa mot honom, så läingo en droppe blod finns qvar i våra ådror. Officeren kastade en blick öfver församlingen. — Det är ett sublimt vanvett, mina herrar, sade han; dock beundrar jag er. Om Sverige räknar många sådana soldater, som ni äro, skall det aldrig kunna besegras. Han behöfde blott se den beslutsamma minen hos de män som omgåfvo herr de la Guerche, för att förstå att alla föreställningar skulle tjena till intet; och han tog derför genast afsked samt blef förd ut ur lägret med förbundna ögon. — Och nu, mina herrar, sade Armand Louis, må vi omfamna hvarandra ännu en gång, innan vi begifva oss hvar och en till sin post. Hvem vet, om vi någonsin mera få se hvarandra åter? Alla männen blottade sina hufvuden och omfamnade hvarandra. — Se så der, nu äro vi färdiga! ropade herr de Collonges, som, intagen af djup rörelse, först drog sin värja. Ett ögonblick sednare var striden ånyo i full gång på bägge sidor om byn.