Dagens Nyheter – 25 november 1871, sida 1

UL ve — Ni höra nu, mina herrar, att vi af ett fortsatt motstånd endast ha döden att vinta oss, sade herr de la Gucrche. — Men huru ämnar ni då sjelf handla? frågade herr de Collonges. — Herr de Chaufontaine och jag, sade Armand Louis, fattande Renauds hend, äro bundna genom en ed, som allt vårt blod icke kan lösa oss ifrån. Antingen komma vi hem med fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan eller också komma vi aldrig hem. — Ja, då är det inte värdt att längre fortsätta samtalet, herr grefve, yttrade herr de Collonges. Ert öde skall också bli vårt. Jag tror mig uttala alla mina vapenbröders mening, då jag säger detta. När vi anträdde resan till Drachenfeld, dolde ni icke för oss de faror, som med denna expedition voro förknippade. Nu först slår farans timme; nåväl vi stå eller falla med er. — Ja, ja, ropade man från alla sidor. — Ni vilja alltså inte gå in på Johan v. Werths förslag, ehuru han erbjuder er lifvet och friheten? — Nej, nej! Armand Louis vände sig nu till Magnus och sade: — För åter in baron v. Werths sändebud. När den baierske officeren kom tillbaka, mottogs han med följande ord af herr de la Guerche, som stod omgifven af sina vapenbröder: