blifvit barbariserad i barbariet, eller, ännu värre, att de kanske rakt af giort kål på honom, och hur hade det då blifvit med spiksopporna här nere i Stockkolm ? — Men nog var väl Jörgen liksom lite hare ändå vär han var i barbariet, ty annars hade han väl ej återkommit med en så svindlande hastig fart — i Iuftballong, förmodligen — att han fallit pladask ned midt i hufvudstaden, civilisationen, politiken och polemiken, litet yr i mössan, en yrsel, som fortfarande beklagligen tycks råda, oaktadt situationen annars brukar klarna och Jjusna för Jörgen, då han fått ett par veckor på sig. Men,som sagdt, situationen är fortfarande för Jörgen både utomoch inomlands ett verkligt slagsmålskaos — märk slagsmälskaos! — Ja, det hörs ju tydligt, att han varit framme för något ludet i barbariet — fast han inte vill säga det rent ut — som gjort honom litet lurfvig på eftermiddagsqvisten. Hvad som skett här i Stockholm vet han naturligtvis ej, men ett oredigt begrepp har han dock derom, att andarne drabbat tillsamman och tuktat hvarandra och det är vackert så, sa Sehlstedt. Stackars Jörgen! Ett riktigt lite helvete måtte uppröra hans fantasi: Bakunin, Hedlund, J. A.G., Mazzini, Wall, Göran, DicksonWeerno, Leufstedt och Faluboar, alla slåss med hvarandra i sådant virrvarr, att Jörgen icke kan urskilja hvem som är vän eller fiende. Hvad det skall dundra på hans trumhinnor och gnistra för hans ögon, ty -ldss göra de, det både hörs och ses! utbrister han. Måtto han blott inote börja på att höra dem surra och se dem flyga, ty då blefve i sanning tillståndet betänkligt. I sina slagsmälsfantasior ser Jörgen också huru Aftonbladet och Dagligt Allehanda oupphörligt klappa på Dagens Nyheter och kan icke begripa att gammalt folk, som gått och läst för presten, har frack och glasögon, vill gräla med Dagens Nyheter. — Stackars Dagens Nyheter, när Jörgen också en gång i tidernas fullbordan hunnit så långt, att han gått och läst för presten, har frack och glasögon! Mäåtte dock situationen till dess hinna klarna för honom, ty annars är fara för handen, att han — Jätt som han är — kunde bli besmittad af den Aftonblad-Enahandiska — Allehandiska skulle jag säga — krigsandan. — Dock, vi skola hoppas det bästa. För närvarande är Dagens Nyheter lycklig, ty den har Jörgen till vän, och mera behöfver icke Dagens Nyheter, ty då Jörgen är med en, ho kan då vara mot en? När Jörgen är i landsorten, ser han aldrig Dagens Nyheter, säger han. Om förlåtelse, min vän, men nu skarfvade du riktigt ordentligt som en äkta lappskräddare! Mins du inte, att du berättade för ett par år sen, då du var med prins Oskar på en treflig resa nånstans högt uppe i norden, huru ni, prinsen och du, slogo upp edra matsäcksskrin vid vägkanten, åto löskokta ägg och fingo af en inföding några nummer af Dagens Nyheter att begagna såsom serveter? Nog vet jag att också andra, t. ex. Dagligt Allehanda, dagligen få göra enahanda tjenst, fast vid andra tillfällen, men Dagens Nyheters ära är i alia fall ofördunklad i det faktum, att du åtminstone en gång strukit dig om munnen dermed. Det skulle vara särdeles intressant att få veta hvilka tidningar mest läsas i Lappmarken, norra polarcirkeln och barbariet? Att det ej är Dagens Nyheter, är klart, ty i anHu fall hade nog Jörgens situation varit mera ar. Jörgen tycker mycket om Dagens Nyheter, ja, så mycket, att det första han gör om morgnarne är, att trycka henne i sin andliga famn. Då förstår han henne så väl, men, hast du mir gesehn, så snart Jörgen fått en kopp kaffe 1 sig, då är det tvärt förbi med förståndet, då börja bokstäfverna hoppa upp och ned i sådant virrvarr, att de snart förvandla sig 4i Bakunin, Hedlund, J. A. G., Mazzini, Wall, Göran, Dickson-Wsern, Baggböle, kammarkollegii advokatfiskalsembete, internatioaaler, japaneser, Leufstedt och Faluboar, och si, då är det der förfärliga slagsmålet i full gång igen. Stackars Jörgen, lägg bort att dricka kaffe, så blir det väl bättre! Det är ju klart att du, stackars barn, är för klen för så stark vara! Jörgen försvarar Dagens Nyheter mot elaka menniskor och säger till dem alia, liksom Raouls älskarinna i Hugenotterna: Öfver mig må ditt stål Bana väg till sitt mål ! Det både ses och hörs att Jörgen är riktigt allvarsamt förälskad, ty annars skulle han, minsann, inte så der vilja låta hugga sig i stycken — Hå lingden den ena gången och på