vf hans disposition, och kunskapare utskickades i alla riktningar, för att man skulle få veta, hvilken väg flyktingarnoe tagit. Det var ej så lätt att komma underfund härmed. Oupphörligt passerade rytterisqvadroner dessa trakter, och den ena styrde kosan hit, den andra dit. Dessutom buro ju fransmännen kejserlig uniform och kokard samt vägleådes af en man, som egde den noggrannaste lokalkännedom och förstod att begagna hvarje slags krigslist. i Emellertid intemtade Johan v. Werth efterhand sådana upplysningar, att han med temligen stor säkerhet kunde veta, åt hvilket håll fyktipgarne hade begifvit sig. Baronessan Igomer visade sig ännu mera otålig än han, och icke ens under natten gåfvo de sig tid till att rasta en stund. Vid dagningen visste de bestämdt, hvar do kunde träffa herr de la Guerche och hans män, och de hoppades hinna upp dem innan aftonen. Johan v. Werth vändo sig till sina ryttare och sade: — Hugenotterna äro framför er. Vilja ni tåla, att de, sedan do kommit åter till sitt hemland, skola kunna berätta, huruledes de besegrat de kejserliga i tio drabbningar? Ett skallande hurra och skramlet af tusen sablar svarade honom,