Dagens Nyheter – 23 november 1871, sida 1

Huru goda hugenotternas hästar än voro, kunde de dock icke hålla ut i ovighet; och efter att ha tillryggalagt tolf mil, utan avt rasta, nödgades herr de la Guerche och hans följeslagare ändtligen göra halt. De valde en by, belägen vid ingången till en dal, som både till höger och venster begränsades uf otillgingliga mossar och träsk, så att do icke behöfde frukta något anfall från sidan. Bakom byn sträckte sig en skog, der ingen kavalleritrupp utan svårighet kunde röra sig. Det fanns alltså blott en sida hvarifrån fienden kunde anfalla denna by. För att äfven här så mycket som möjligt försvåra tillträdet till byn hade Armand Louis låtit fälla en mängd träd och lägga dem tvirsöfver vägen — Nu böra vi kunna vara lugna för natten åtminstone, sade han; i morgon skall väl försynen hjelpa oss, hoppas jag. Man tog sadlarne och betslen af histarne, och medan dessa belåtna förtärde sina ransoner af hö och hafra, sökte äfven hugenotterna sjelfva skaffa sig något att äta.