Dagens Nyheter – 23 november 1871, sida 1

tillräckligt tidigt, för att se hvar de ämnade tillbringa natten. Efterhand erhöll han allt flera förstärkningar; och med de största och bästa kavallerisqvadronerna uppställde han sig vid den väg, som dragonerna borde taga för att komma till de trakter, der de kunde hoppas träffa svenska trupper; men tack vare Magnus list, blef han bedragen, och det var först två timmar efter fransmännens affärd han af flyktingar erfor att dragonerna kommit undan, ehuru han trodde sig ha riktigt fått dem i fällan. Johan v. Werth hopsamlade hela den styrka, som han nu hade till sin disposition, och följde efter hugenotterna. Han liknade verkligen en varg, som vädrat blod. Ingen vågade tala till honom. Han red framför sitt folk blek, tyst och förtörnad. — Ingenting förmår hejda dem, mumlade han; de öfvervinna det ena hindret efter det andra. Lågande af samma bittra hat, ansatt af samrha förfärliga törst efter hämnd, galopperade fru Igomer vil hans sida. Hon kände ingen trötthet, hon tycktes vara af jern. Många tecken läto dragonerna ana att de nalkades de nejder, der Sveriges och Tysklands armåer opererade mot hvarandra. På aftonen märkte Magnus, som alltid red ett stycke före de andra, bivuakeldar midt på landsvägen. Han nalkades det farliga stället DE BEGGE FRANSMÄNNEN, LÄST