Dagens Nyheter – 22 november 1871, sida 2

-— (00 — Herr de 1a Guerche och herr de Bårail förföljde Johan v. Werth, hvilken nu så fort som möjligt drog sig tillbaka. Herr de Börail, som hade en bättre häst än Armand Louis, hann slutligen upp bairaren. Johan v. Werth vände sig om; ett par ögonblick voro de två männen insvepta i ett moln af damm, hvarur då och då deras värjor blixtrade fram. Derefter lomnade en ryttare dammmolnet. Det var Johan v. Werthb. Herr de Bårail störtade till marken. Man såg honom resa sig upp på knäna, fatta värjan, som fallit ur hans händer och derpå sjunka tillbaka för att aldrig mera röra sig. Armand Louis kom nu fram till platsen, men den fruktansvärde generalen var då redan långt borta. — Skall jag då aldrig kunna slita rosetten från hans värja? mumlade herr de la Guerche. Renaud, hvilken följde efter honom, blef djupt rörd vid åsynen af herr de Börail, som låg utsträckt på marken, blek och blodig. Hun lade den dödes händer i kors öfver bröstet, tog från honom hans värja och bredde sedan en fältkappa öfver honom. — Han har varit min fiende, sade han; sodnast var han min vapenbroder. Må han hvila ljuft i Tysklands jord! Herr de Bå6rail var icke den ende dragon, som stupat i striden. Många saknades vid uppropst. De döda begrofvos i största hast, de särade inqvarterades hos byns invånare.