Dagens Nyheter – 22 november 1871, sida 2

En bekant nmodedenm, en grefvinna, som ej längre niuter lifvet i sin ungdoms första vår, hade lemnat en målare det ganska kinkiga uppdraget att måla hennes porträtt. Hon fann sig mellertid aldrig rätt tillfredsstilld med likheten, utan lät honom ganska tydligt förstå, att hon fann porträttet vara för henne allt annat än smickrande. Slutligen utbrast hon en dag häftigt: Men hvad i all verlden är det der för en ryslig röd färg, som ni använder? Nu brast konstnärens tålsmod. — Nådiga fru grefvinna, svarade han, färgen måste vara lik, ty det är samma sort som ni sjelf begagnar och köpt på samma stiälle