Vägen var nu öppen. Hundra lik lågo strödda på marken. : Armand Louis sökte med ögonen herr dAigrefeuille. — Ni anförtrodde fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan åt mig, här äro de, sade den tappre hugenotten med stolt min. — Tack! svarade herr de la Guerche. Men han hann icke trycka herr VAigrefeuilles hand; den ridderlige unge mannen släppte tyglarne och nedföll till marken vid Adriennes fötter. En kula hade genomborrat hans bröst redan vid stridens början, men icke desto mindre hade han fullgjort gin pligt. Så snart segern vunnits, dog han. — I går herr Börail, i dag herr VAigrefeuille! Huru många skola väl ännu falla? mumlade herr de la Guerche. Återtåget fortsattes. Den lefvande mur, som man nyss genombrutit, utgjorde en del af en större styrka, som Johan v. Werth samlat, och hvarmed han låtit omringa skogen. Efter sitt första rederlag hade baronen skyndat att beordra åtskilliga truppafdelningar, som för tillfället uppehöllo sig i närheten, att i största hast sluta sig till honom eller bryta upp och begifva sig åt det häll, som af . hans budbärare anvisades dem. I spetsen för ctt mindre antal soldater, han sjelf hugenotterna, och han upphann dem