! 0 TÄT hans Hals, och då han förde sina läppar till benhds ansigte, hade hon. redan mpphörs att andas. Död! sade han. Och hanelade Henne ned i gräset. Alla närvarande blottade sina hufvuden. Ett doft buller, såsom af en anryckande kavälleritrupp, lät nu höra sig. Magnus vände sig åt det håll, hvarifrån dåtta buller kom. — Vi få icke Förlöra et sekund, sade han, omvi ej, Vilja ha alla invånarno i det der otmboet, som kallas Drachönfeld, på halsen. 25 Bkola vi då låta den stackars Yerta ligga obegrafven? sade Renaud. — Nej, Visst inte! utropade Armand Louis. Jåg skulle anse mig ovärdig, fröken de Souvignys aktning, om jag undandroge mig att bevisa denna stackars flicka, som offrat sitt lif för oss, den sista Hederstjenston. . — Till verket, då! såde Magnus helt tvärt. Och han började jemte, Carquefou uppkasta er graf. Dragonbrna uppställde sig framför. de med gräfningen sysselsatta. Snart; varseblef man skenet an facklor, söm de främbte ryttarne Baronessan Igomer och Patricio Bempo redo: i bpetsen för sqvadronen och stannade ej förr äd de kommit till hugenotternas första led, Fru Igomer, som blef förvånad öfver att så många väpnade män voro i farten vid denna