Dagens Nyheter – 21 november 1871, sida 1

sjelfva sakförhållandet, som är att staten utbetalt hela arvodet till båda. Och vi kunna icke heller se någon skillnad mellan hr Ola Jönssons och hr Vult von Steyerns befogenhet till arvodet. Att hr Ola Jönsson tillfrisknade, är sannolikt i Görans tanke en omständighet, som bort afhålla honom från att fordra hvad som dock var hans lagliga rått; ty eljest skulle väl den stränge granskaren äfven gjort någon anmärkning öfver att den aflidne riksdagsmannens gterbhus åtnjöt hvad detsamma lika lagligt kunde fordra. Staten kan dock i sådana fall, i olikhet med Göran, ej göra skillnad på personer eller fästa afseende vid för ett gifvet rättsförhållande oväsentliga omständigheter, Genom att sålunda ha belyst arten af Görans granskning och huru denne endast anfört det som passat för hans syfte — en belysning, som vi hoppas, att de pressens organer, hvilka förut meddelat Görans uppsats, måtte i sanningens intresse för sina läsare återgifva — ha vi dermed äfven, som vi tro, fullt tydligt betecknat karakteren af hans framställning i denna fråga. Verkan af den anrättning, han oförsynt på sanningens bekostnad serverat, är derigenom äfven reducerad till sina behöriga proportioner; och han får dela hvarje smädares lott att se den ovilja, han på orättrådigt sätt velat väcka mot andra, vända sig i strömfåran och återhvälfva till sitt eget grumliga ursprung.