Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 2

(80 — — Ett ord, min fru, och ni är död! Fru Liffenbach blef blek som ett lik i ansigtet, hon tog ett steg tillbaka och sjönk derpå afsvimmad till golfvet. — Hon kan lätt komma sig igen och kalla någon till bjelp, innan vi hinna härifrån, mumlade Carquefou och såg sig omkring, såsom letade han efter något. — Du har rätt, sade Magnus och insvepte duennan i sin vida kappa, som han band fast om henne, så att hon icke kunde få fram ett ord, hvarefter han bar hennein i hennes rum och läste sedan igen dörren på yttre sidan. Herr de la Guerche omfamnade Adrienne och Renaud tryckte Diana till sitt hjerta. Men Magnus, som tyckte att omfamningarne varade alltför länge, sade: — Tiden hastar; låtom oss skynda bort från detta fördömda slott. Då de anlände till galeriet, varseblefvo de på något afstånd skuggan af en man, som smög sig fram så tyst som en katt. — Gif nu akt; det är Mutheus Orlscopp, hviskade Magnus till Armand Louis. Huru hastigt och sakta dessa ord än blifvit utsagda, hade dock alla hört dem. Magnus förde fröken de Souvigny och. fröken de Pardaillan in i en fönsterfördjupning, som doldes af en tät gardin. Armand Louis och Renaud ställde sig framför dem med en laddad pistol i handen. Magnus utbytte en