Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 2

sin närmaste omgifning; Magnus och Carquefou, som på händer och fötter krupit efter henne, stannade först invid fästningsgrafven. Armand Louis och Renaud hade äfven förpassat sig ett stycke närmare till slottet; deras oro var så stor att de knappt förmådde andas; de höllo sina ögon oafvändt fästade på utfallsporten, hvilken syntes som en svart fläck på muren. Yerta stannade vid denna port, satte nyckeln i låset och öppnade densamma. Kanske var det hennes mening att låta den stå öppen; men nu visade sig en skildtyvakt, — Dux! sade hon. — Et imperator! svarade skildtvakten. Yerta sköt igen porten efter sig och försvann i det inre af slottet. Patricio Bempo, som icke sof, hade hört allt, såväl Yertas lätta steg som portens öppnande och lösen, uttalad af tvänne röster, — Hon! det är hon! sade han till sig sjelf. Yerta hade emellertid sprungit uppför den smala trappa, som ledde till Patricios rum. Hon öppnade dörren och gick raskt öfver golfvet direkte ut på balkongen. Patricio sprang efter henne med öppna armar. Ziguenerskan var förskräckligt blek. Hennes blixtrande ögon fästades först på den mörka, tysta skogen och de lummiga ekarne invid slottet samt sedan på det torn, derAdrienne satt fången; derpå böjde hon sig framåt, och i detsamma hörde man vid foten