Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 1

blick med Carquefou, och båda gömde sig bakom en pelare. Allt detta hade skett tyst och med utomordentlig hastighet. Matheus Orlscopp fortfor att gå framät genom galeriet; en fullkomlig stillhet rådde under de höga hvalfven. Månen kastade sitt matta sken genom de målade fönsterrutorna och upplyste endast svagt det stora rummet. Ett ögonblick stannade Matheus, likasom om en aning hade sagt honom att han hotades af någon okänd fara; men då han icke hörde cller såg något, gick han vidare. Denna rond, som han nu gjorde, hörde icke till hans dagliga vanor, ehuru han i allmänhet var ytterst vaksam; men cn oförklarlig fruktan hade denna afton fattat honom, och det var derför han smugit sig ut, för att se att allt stod rätt till. Jan hade nästan passerat hela galeriet, då han tyckte sig märka, att gardinen, bakom hvilken fångarne voro gömda, rörde sig. Han förde genast handen till dolken, men innan han hann draga denna ur slidan rusade Magnus och Carquefou fram samt kastade sig öfver honom bakifrån, så att han föll omkull på golfvet. — Hjelp! skrek kommendanten. Men innan ljudet af hans rop ännu förklingat, var en kaflo satt i munnen på honom, och några sekunder derefter voro bådo hans händer och fötter sammanbundna. Han kunde