Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 1

ville Armand Louis gå in först, men Magnus ställde sig framför honom, hviskande: — Nej, låt mig gå först. Måhända väntar oss ett dolkstygn bakom denna port; och skulle ni bli mördad, så vore i och med detsamma dödsstöten gifven åt fröken de Souvigny. — Duz! ropade plötsligt en skildtvakt, gom visade sig i on af skottgluggarne. — It imperator! svarade Armand Louis. Skildtvakten sänkte sitt gevär, och de inträdde obehindradt genom porten. I det illa upplysta hvalfvet innanför porten gick en soldat fram och tillbaka med geväret på axeln. Äfven han affordrade dem lösen. Sedan de uppgifvit denna, lät han dem passera. Han räknade fyra män; men när den femte kom, rynkade han ögonbrynen. — Ah! utbrast han. Vet kommendanten att ni skulle komma? — Det vet han visst, svarade Magnus och hviskads derpå något till Rudiger. Polacken gjorde :en åtbörd med hufvudet, som betydde att han förstått Magnus ord. Han lät de öfriga fyra fortsätta vandringen uppför trapporna och stannade sjelf i portgången. Porten var ännu öppen. — Men, kamrat, skall ni då inte stänga igen porten? sade skildtvakten till Rudiger. — Flora andra komma ofter oss, genmälde