Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 1

af muren ett ljud såsom af ott stycke metall, som slås mot en sten. — Hvad var det? sade Patricio Bempo. — Jag tappade mitt guldarmband, svarade Yerta. Patricio slöt henne i sina armar och ville föra henne in i sitt rum, men hon lutade sitt hafvud mot hans bröst och sade med ljuf röst: — Nej, låt oss stanna här... här är oss godt att vara. Hon begynte härpå med darrande stämma sjunga samma kärleksvisa, som hon förut gjungit för baronessan Igomers gäster. Ett sakta buller hördes nu nedanför balkongen. — Det är någon som går dernere, sade Patricio och ämnade luta sig fram, för att se hvem det var. — Ni hör en uppskrämd hind springa, sade Yerta, men ni ser icko mig, som står vid er sida. Och i detsamma kände han en glödande kyss bränna sin kind. Alldeles hänryckt lyftade han upp Yerta och bar henne på sina armar in i rummet. Magnus, som långsamt och utan att göra mera buller än en ödla, närmat sig utfallsporten, tog upp nyckeln, som Yerta kastat ned från balkongen och läste orden dux et imperator? på en vid densamma fästad papperslapp. Sedan förberedelserna voro undangjorda,