Dagens Nyheter – 17 november 1871, sida 3

Article Image
Hvarjehanda nyheter. En grym komminister. Framlidne komminister 8., som var en hetlefrad man, öll en gång ett husförhör, hvarvid han framropade en dräng, som nyligen från en annan socken inflyttat i församlingen och medhaft ovanligt vackra läsetecken, eller betyg om sin iosigt i salighetsläran, hvilka blifvit inskrifna i förhörsboken; men vid det förhör, som nu med honom anställdes, befans han högst okunnig, hvadan presten i vredesmod, till drängens stora förskräckelse, utropade: Klockare! tag hit knifven; — den stackarn kan ju icke ett Guds ord. Han vände dock icke det skarpa stålet mot drängens bäfvande bjerta, utan skrapade endast ut hans läsetecken ur förhörsboken. En god spelare. Någon omtalade att han en afton i Göteborg sett professor Wilhelmj inne på en af stadens biljarder. Det var för märkvärdigt, utropade berättaren. — Såå . . . spelede han verkligen så utmärkt? — Nej, inte det! — Hvad då? — Jo, tänk han begagnade ej en enda gång — fiolen! Om Jas ändö visste hvad jag skulle ätal! utbrast någon häromdagen genomögnande matsedelm på en af Göteborgs restaurationer. Jag har lust att gripa till långa, sade han slutligen efter långt besinnande, — Det kommer du åtminstone ej till korta på, anmärkte hans bordsgranne.fj Andan är villig, men köttet är svagt. För kort tid sedan, då vördig herr pastorn i Lawrence i Kansas, Amerika höll en dundrande förmaning till sina troende församlingsbor, utvecklade sig utanför på kyrkogården mellan två tuppar en het strid, som snart tilldrog sig allmän uppmärksamhet. En after annan af de troende smög sig ut ur kyrkan — naturligtvis för att efstyra det af tuppfäktningen uppkomna oväsendet. Märkvärdigt nog kom dock ingen tillbaka, och vördig herr pastorn stod snart alldeles ensam i kyrkan. För att göra processen kort, slöt han predikan genom att sticka ut hufvudet genom fönstret och ropa: Alla äro vi eländiga syndare — hvilkendera blef segrarc? Amerikansk sentens. Att drifva affärer utan att annonsera är detsamma som att blinka åt en flicka genom ett par gröna glasögon. Ni vet visserligen sjelf hvad ni gör, men ingen annan vet det.

17 november 1871, sida 3

Thumbnail