Dagens Nyheter – 17 november 1871, sida 2

beredd att följa honom vid första signal och låt er lampa brinna om nätterna. Om ni hör mig sjunga, sedan det blifvit mörkt, så öppna er dörr. Låt baronessan tro, att ni vill rätta er efter hennes önskan och taga baron v. Werth till er man; man kan gerna lida litet för den man älskar. Yerta släppte härefter Adriennes hand och sjöng en spansk visa, till hvilken sällskapet lyssnade. — Nåå? frågade baronessan, sedan sången slutat, och i det hon kastade några guldmynt åt Ycrta. — JIo... man måste väl ändå till sist sjelf vilja hvad ödet vill, svarade Adrienne. Baronessan Igomer tryckte en kyss på hennes panna. Yerta aflägsnade sig nu, men hon lemnado icke salen allena. Patricio Bempo, som med ilfa dold hänförelse åhört hennes sång, följde efter henne. Då de kommit utom slottets område, sade han: — Ni sjöng så herrligt om kärleken. Hvarför talar ni aldrig så till mig, då vi äro ensamma? Yerta fixerade honom och svarade: — Hvarför skulle jag tala så till en person, Bom icke gör något för att förtjena det? -— Hvad har ni begärt af mig, som jag vägrat, eftersom ni gör mig sådana förobråelger? Har jag j erbjudit er allt? — Jo, allt som jag icke bryr mig om.