Dagens Nyheter – 17 november 1871, sida 1

i det han släppte hennes arm... Men eftersom du så väl visste hvilka vi voro, hvarför gaf du dig icke tillkänna för oss? — Herr de la Guerche bar en uniform, som icke tillhörde honom. Hans förklädnad äfvensom er egen kunde bedraga allas ögon, utom en ziguenerskas... Jag förstod att ni ville vara okända och låtsades derför som om jag aldrig hade sett er förr. — Fastän blott ett barn, har hon ett hjerta, värdigt en man, mumlade Magnus. — Jag har ett qvinnobjerta, som aldrig glömmer en välgerping. Om ni behöfver Yerta, så står hon nu till ert förfogande. Hon lade härvid armarne i kors öfver bröstet och väntade. Nåväl, Yerta, du kan på en enda dag hundradefaldt återgälda hvad jag har gjort för dig, sade herr de 1a Guerche. — Befall, och jag lyder. j Du har fritt tillträde till slottet Drachenfeld? — Ja, lika fritt som en fågel, hvilken flyger i luften. — Då torde du ha sett två unga flickor som hållas fångna der? — Jag har sett dem. De äro vackra som morgonrodnaden. — Yerta, du måste hjelpa mig att rädda dessa tvänne damer. — Munnen talar nu om två, men hjertat DE BEGGE FRANSMÄNNEN. Ga.