Dagens Nyheter – 16 november 1871, sida 1

hon uppnått lägret och stannade nu, för att 80 Big Om. — Hvarför söker ni med blicken en person, som ni inte känner? sade Magnus till henne. — Och huru kan ni veta att jag inte känner er herre? Ni glömmer, att jag tillhör ett folk, som har förmåga att läsa i framtidens, för alla andra evigt tillslutna bok. En liten skara dragoner stod och samspråkade i ena ändan af lägret. Ziguenerskan gick rakt fram till denna grupp, närmade sig en af männen, som nyss satt sig på en 1trästubbe, och sade helt lugnt till honom: — Hvad kan jag göra för er, herr de la Guerche? Armand Louis spratt till. Magnus fattade siguenerskan hårdt i armen och utbrast: — Ah! du vct saker, som det är lyckligast för hvar och en att vara okunnig om. Ziguenerskan sökte slita sig lös från den gamle soldaten, men fortfor härunder, i det bon skarpt fixerade herr de la Gucrche: — Yorta har icke glömt er, fastän ni icko mera kommer ihåg Yerta. — Yerta! Är du den lilla Yerta? utropade Armand Louis. Å — Ja; och om också ni flera gånger har gått förbi mig, utan att känna igen mig, såg jag genast hvem ni var; mina ögon och mitt hjerta sade mig det. — Ah! det var alltså orsaken till dessa underliga ögonkast jag fick af dig, sade Magnus,