Dagens Nyheter – 15 november 1871, sida 2

— LU — kom, letade honom öfverallt och fann honom slutligen ligga halfsofvande på en af vallarne. — Käre herre, sade Magnus, jag trodde att ni rentaf hade glömt bort mig. Jag har nu öfver en timme sökt efter en utgång, men icke kunnat finna någon. Vill ni vara så hygglig och visa mig vägen, på det jag måtte kunna komma ut ur detta dystra slott... Men så mycket är säkert, att spanjorerna skola få mig lefvande, om jag ej har något svar att lemna dem, då jag återvänder. — De ha redan fått svar. Och försvinn nu, ditt djur! genmälde intendenten. Magnus sprang med lätta steg öfver vindbryggan samt anlände till dragonernas bivuak i samma ögonblick då Matheus lemnade den. För säkerhetens skull hade herr de Beårail öfvertagit kommandot i herr de la Guerches ställe. Herr de Båerail, som talade italienska och spanska med mycken lätthet, utgaf sig för att vara befälhafvare öfver ett kompani värfvade soldater, som afsändts från Milano för att sluta sig till Wallensteins här. Matheus gjorde honom några frågor, mindre kanske af fruktan för en öfverraskning än af gammal vana; herr de Bårail svarade på allt utan tecken till förlägenhet. Denna lek roade honom. — Hela min trupp behöfver hyvila, sade han slutligen; om jag hade erforderligt förråd af lifsmedel och foder, skulle jag stanna här några dagar.