Dagens Nyheter – 15 november 1871, sida 2

—-—-——-Sv Magnus, van vid djerfva företag och alltid villig att sätta sitt lif på spel. Haa förundrade gig icke litet öfver att finna det hedern och sjelfuppoffringen voro något annat än tomma ord för de personer, med hvilka slumpen nu fört honom tillsammans; och han hade ingen högre önskan än att kunna likna dessa perBoner. Han begaf sig åstad ensam och till fots, utstyrd i en stor räfskinnsmössa samt för öfrigt klädd som en vedhuggare. Dragonerna bivuakerade under tiden i en skog. Man väntade, att han skulle komma tillbaka innan qvällen, men natten inbröt, utan att han syntes till. Renaud frågade redan sig sjelf, om icke Rudiger förrådt dem till baronessan Igomer, då man ändtligen såg honom återkomma till lägret. Den gamle lansknekten hade en mycket bekymrad min, — Nå, hvad nytt? frågade herr de la Guerche. — Mannen från Rabennest är på Drachenfeld, svarade Rudiger. — Matheus Orlscopp? — Han är kommendant på slottet. — Så mycket bättre, utbrast Renaud; då skall jag hänga honom den här gången. Vid dagningen bröt man upp. Armand Louis och Renaud, som hade färgat sitt hår och skägg, för att göra sig oigenkänliga, galopperade i spetsen för tåget. Rudiger bar fortfarande sin vedhuggaredrägt, Magnus hade