Dagens Nyheter – 15 november 1871, sida 1

valen, rekryterad hufvudsakligen med generaler, generaldirektörer och landshöfdingar, då frukta vi att det var föga skäl att prisa representationsförändringen. Vi frukta emellertid icke en sådan utgång. Vi äro förvissade om, att såväl den industriela befolkningen i städerna som medlemmarne af landstingen skola vakna till besinning, så att de inse att det cj kan bära ihop i ett land som vårt, der byråkratien allt för länge hållit våra krafter i förlamning. att till representanter i någon större skala välja personer, hvilkas hela uppfostran och politiska åskådningssätt tendera åt en dyr statsförvaltning i stället för en billig. Vi hoppas att den industriela delen af städernas befolkning skall tränga s8aken något djupare på lifvet och finna, att hela detta tal om landtmannaintresse och stadsintresse, såsom skilda från hvarandra, endast är en falsk skylt, uthängd af dem, som finna med sin fördel förenligt att skilja det gemensamma intresset till två och sätta dessa båda intressen emot hvarandra för att derigenom sjelfva kunna springa utaf med köttstycket4. I motstats till det bekanta uttrycket: den enes död är den andres bröd, kan man säga: städernas lif är landets lif och landets lif är städernas lif. Deras intressen äro så nära förenade, att den enas blomstring ej ens låter tänka sig utan den andras. Med tillfredsställelse hafva vi äfven sett, att flera af landsortspressens organer, som hittills blindt följt de båda stora byråkrattidningarne Aftonbladets och Dagligt Allehandas ban6r, nu börja att draga öronen åt sig och inse att de varit på villostigar, och vi äro förvissade om att ju längre det lider, desto flera skola de tidningar blifva 1 landsorten, hvilka uppfatta det fina spel, som hittills drifvits af byråkratiens privilegierade organer. ERF ARR 2 Ute öda Ner ts PARA SSE I ara er HRT ter KD