Dagens Nyheter – 14 november 1871, sida 2

SA AE nn sina vapen; somliga skrefvo afskedsbref till sina fästmör och andra sjöngo folkvisor från sin hembygd. Mon huru olika deisa sysselsättningar än voro, såg man dock, att samma tanke besjälade alla. Fill och med den allvarligaste af dessa män skulle ej för något pris ha velat afstå från att deltaga i denna djerfva expedition. Ryktet om det äfventyrliga företaget hade blifvit utspridt öfver hela svenska lägret och väckt stort uppseende. Man fruktade visserligen för att man aldrig skulle komma att återse de flesta af dessa oförvägne, som skulle stiga till häst redan vid dagens inbrott; men ingen tänkte på attafråda dem från företaget; tvärtom var. det ett stort antal officerare i hären, som gerna skulle ha sett att de fått följa döm. Då reveljen slogs på morgonen, stodo redan alla dragoner färdiga med foten i stigbygeln. Hela armåen hade tillströmmat, för att åse deras uppbrott och helsa dem med bifallsroöp. Då man såg dem sätta sig i rörelse, svängde alla sina hattar och tusen hurrarop sk lade från alla sidor. Solen strålade så Herrligt, himlen var klar och ren. De tre hundra dragonerne redo genom lägret och uppställde sig i slagordning framför Gustäf Adolfs tält! Konungen trädde nu ut ur fältet, blettade sitt hufvud och yttrade med rörd stämrmå: — Lycka till, mina herrar, och må Gud beskydda er!