morian att lyda: Vid den underliggande hällen finnes gediget jern, och ej (såsom uppgifvits) i den underliggande ete,. På grund häraf trodde sig kand. N. ännu, då stena ne ankommit till Stockholm, i denna del af instruktionen endast finna en uppmaning att under jernblocken (ej i nedra delen at det ett stycke ofvanför dessa belägna berget) eftersöka gediget jern. Det är också först helt nyligen. efter nya muntliga upplysningars erhållande, som kand. N. insett rätta tolkningen af promemorians 12:e punkt; riktigheten häraf skall säkerlien intygas så väl af honom som af professor Vordenskiöld. . sn Af det sagda torde framgå, att vi varit i vär goda rätt, då vi på Grönland och under hemfären ansågo fyndet af jerngångar i fast klyft såsom en ny upptäckt. Hade jernet anträffats såsom klumpar i basalten. skulle det föga förvånat oss, då enligt professor N:s uppfattning meteoriterna nedfallit och inslutits i den ännu ej tillhårdnade basalten. Jernets gång-formiga förekomst, hvarom ej ett ord finnes i promemorian, kunde deremot ej annat än förefalla oss oväntad och svårfattlig. Att prioriteten äfven i detta afseende, enligt mig sedan meddelade upplysningar, tillhör professor N, har jag redan förut på det bestämdaste betonat. Beträffande den instruktion, som kand. Steenstrup före sin afresa antagligen erhöll, vågar jag ej yttra mig, då jag, lika litet som professor N, derom eger någon kännedom. Allra minst vill jag på grund af gissningar om dess innehåll draga några slutsatser angäende den moraliska halten af kand. 8:s uppgifter. Min afsigt har blott varit, att på grund af den sakkännedom, som jag tror mig ega, framställa förhållandena i en sannare dager, än den, i hvilken de framstå genom ätskilliga svenska tidningars blott på missförstådda höreagor grundade berättelser. Min öfvertygelse är nemligen fortfarande den, att samtliga de personer, som äro inblandade i denna meteoritfråga, handlat på fullkomligt god tro, och att man till de uppkomna missförståndens förklarande ej behöfver tillgripa beskyllningar för oärlighet och bristande sanningskärlek. Denna öfvertygelse hoppas jag få fortfarande behålla; skulle deremot i bevis kunna ledas, att kand. S. vare sig muntligen eller skriftligen före sin afresa fått underrättelse om jerngångarnes tillvaro, skall jag ej sky att erkänna mitt misstag. Som saken nu står, har min rättskänsla ej kunnat annat än uppröras, då jag säg en ung. främmande vetenskapsidkare, hvilken på sätt och vis var svenska regeringens gäst under cxpeditionen, inför svenska allmänheten nedsvärtas endast på grund af en notis i en dansk tidning (hvilken troligen ej ens var af honom sjelf författad) och då han måhända var urståndsatt att sjelf försvara sig. Mig är nemligen obekant, om hån ännu i denna stund återkommit till Danmark från Nord Grönland, hvarest han vid vår afresa qvårstannade — ett obåstridligt faktum, som svenska tidningar t. o. m. trott sig kunna förneka. Hvad angär meteoriternas ursprung, torde rätta platsen för denna frågas behandlande knappast vara tidningarne. Då emehertid professor N. i dessa inlåtit sig på en vetenskaplig förklaring samt således på sätt och vis vädjat till allmänheten, torde det ej kunna förmenas någon att inför samma allmänhet framställa tvifvel och inkast mot den lemnade förklaringens riktighet, i synnerhet om han till stöd kan åberopa egna ögons vittnesbörd. Dylika tvifvel kunna ingalunda, såsom prof:r N. tyckes förmena, göra anspråk på att vara en lösning af frågan, och jag har derför äfven aktat mig att framkomma med några godtyckliga hugskott, då jag, såsom prof:r N mycket riktigt anmärker, är utan sakkunskaper och rödiga förstudier för frågans lyckliga lösande. Min afsigt har blott varit tt påpeka att, med den kännedom vi hittills ega, frågan om telluriskt eller kosmiskt ursprung ingalunda kan anses afgjord, utan att vigtiga skäl tala för sä väl den ena som den andra åsigten Att jag för min enskilda del — åtminstone tills vidare — lutar åt den förra åsigten, bör ej kunna väcka någon anstöt. j Th. M, Fries. Ka RN RN RR RRD TR PRPATEES ALE REAR FERRAN FORE