TM komst, blef icke litet öfverraskad vid åsynen af så många bjelmar, fältkappor, byxor och bälten med österrikiska färger. Det var nog till att dermed utrusta ett helt regemente. — Du gode Gud! hvad skall allt detta vara till? utbrast Carquefou. — Vi skola ha dst, svarade Magpvus. Armand Louis, som genast förstod Magnus meniog, tackade honom och Rudiger för deras ypperliga skörd. — Man måste först använda list, sade Magnus, tids nog bli vi hänvisade endast till vår styrka. Magnus förslag att kläda ut hugenotterne till kejserliga ryttare var ganska klokt; ty någen annan utväg att komma förbi Wallensteins här utan alltför stor fara fanns icke. Man hade emellertid svårt nog att förmå flera bland de yngre adelsmännen att pryda sina hattar med den förhatliga kokarden. De hade aldrig, sade de, dolt sina ansigtem celler sina namn; och de ville icke fara verlden omkring maskerade. Hvarför skicka ni inte så gerna bud till hertigen af Friedland med underrättelse om tiden för vår afresa, och hvilken väg vi ämna taga? frågade Magnus otålig. Omsider gåfvo alla med sig, och man tänkte nu blott på avt ha allt i ordning till påföljande morgon. Hela natten rådde stor oro i dragonernes qvarter. Eno och hvar hade brådtom ; några ryktade sina hästar, andra putsado