då intaga en aftonmåltid tillsammans. Skrif upp mig som numro ett på listan. — Och mig sen! Tro ni kanske, jag vill afstå från att vara med På en sådan lusttur? sade en ung adelsman, som brann af begär att pröfva sina krafter i en riktigt allvarlig vapenlek. — Skrif upp herr de Saint-Paer! — Och herr dArandes! — Och herr de Volras! — Och herr de Collonges! Renaud hann icke skrifva namnen så fort som de uppropades; snart blef ifvern så stor att en hel mängd kandidater sökte öfverrösta hvarandra, för att få sina namn upptecknade med det första möjliga; de fruktade naturligtvis att eljest komma på den öfverblifna kartan. — Nej, stopp nu, mina herrar! ropade herr de Chaufontaine; min hand blir alldeles uttröttad.. Vi behöfva hundra frivillige; får jag nu be dem som ha lust att följa herr de la Guerche och mig, att de ville vara så goda och stilla sig på högra sidan om mig, sedan blir det lätt att räkna dem och annotera deras namn. Alla dragonerna skyndade att ställa sig till höger om Rensud; icke en enda stannade qvar på venstra gidan. — Godt, säde herr de Chaufontaine, i det han tillslöt sin annotatiousbok; nu kunna vi bespara oss mödan att räkna. DE BEGGE FRANSMÄNNEN 90,