ER men han förmådde det icke, utan mnedslog ögonen, . Armand Louis trädde nu fram till Frans Albrecht, kastade kedjan för haus fötter och yttrade i en ton af det djupaste förakt: — Eftersom denna kedja tillhör er, herr hertig, så tag den. Herr de la .Guerche, som nu trodde sig ha gjort hertigen oskadlig för all framtid, lemnade härpå rummet, i det han sade till konungen: — Hvad tänker ni nu, sire, om er vän? — Förklara er! yttrade Gustaf Adolf och vände sig plötsligt till Frans Albrecht. — Ah, om denne man icke varit er gäst, så skulle jag ha dödat honom! utropade hertigen. — Man dödar icke så lätt herr de la Guerche, genmiälde konungen; men det är nu ej fråga om honom, utan om denna kedja. Det slag, som drabbat hertigen, var hårdt och på samma gång alldeles oförutsedt; men han befann sig nu ensam med Gustaf Adolf, och han visste att denne höll innerligt af honom: . Han tog derför hela sin djerfhet till hjelp och utbrast: ; — Nåväl, det är sannt; denna kedja tillhör mig, och det är utanför porten till det hvita huset jag har tappat den. Fråga mig icke hvad jag hade der att göra. Kom blott ivåg utt Margareta var skön, och att jag var uog! Allt hvad man kan göra för att förqväfva